Solen lyser på alla barn
Jag bytte en dag mot en annan, jag led för att leva.
Jag hade ett tusen mot hundra, jag förlora
Som sagt som en annan mans grav så lik var min
Att kolen i mitt hjärtna skulle tina, det visste ingen
Syret av en djup ensamhet förvarades i min själ
som en evig drömm.
Hade jag tittat, kanske jag hade två ord kvar.
Hade jag försvunnit hade jag kanske varit en fågel nu.
Jag flög iväg från en evig stämma av hat och förmågan att blöda.
Solen lyser på alla barn
Jag är en av dem
Solen glittrar på alla hus
Även mitt hem.
Men varför står jag ensam kvar i mörkret sen?
Hade biran slagit till, eller skulle jag höra
Var vinet ett minne blott, eller hade jag lyssnat med idel öra
Hade solen bländat mitt hjärta, eller bara jag som drömde
Hade kolen runnit ut, eller var det jag som förblödde
Jag kunde inte hoppa, jag föll på knä.
Jag ropade efter dej, men du försvann
Jag stog ensam kvar vid en rykande hamn
Solen lyser på alla barn
Jag är en av dem
Solen glittrar på alla hus
Även mitt hem
Men varför står jag ensam kvar i mörkret sen?
Mannen med vit slöja och en gul turban
En man vid namn gud, och far till alla barn
Mannen vid horisonten som höll min hand
Han med brinnande ögon, och tre stavelser i sitt namn
Vid okänd orkan, han förde mig sakta in
Jag fördes som ett litet barn.
Sakta in i en orkan
Solen lyser på alla barn
Jag är en av dem
Solen glittrar på alla hus
Även mitt hem
Men varför står jag ensam kvar i mörkret sen?
Jag står kvar.
Jag hade ett tusen mot hundra, jag förlora
Som sagt som en annan mans grav så lik var min
Att kolen i mitt hjärtna skulle tina, det visste ingen
Syret av en djup ensamhet förvarades i min själ
som en evig drömm.
Hade jag tittat, kanske jag hade två ord kvar.
Hade jag försvunnit hade jag kanske varit en fågel nu.
Jag flög iväg från en evig stämma av hat och förmågan att blöda.
Solen lyser på alla barn
Jag är en av dem
Solen glittrar på alla hus
Även mitt hem.
Men varför står jag ensam kvar i mörkret sen?
Hade biran slagit till, eller skulle jag höra
Var vinet ett minne blott, eller hade jag lyssnat med idel öra
Hade solen bländat mitt hjärta, eller bara jag som drömde
Hade kolen runnit ut, eller var det jag som förblödde
Jag kunde inte hoppa, jag föll på knä.
Jag ropade efter dej, men du försvann
Jag stog ensam kvar vid en rykande hamn
Solen lyser på alla barn
Jag är en av dem
Solen glittrar på alla hus
Även mitt hem
Men varför står jag ensam kvar i mörkret sen?
Mannen med vit slöja och en gul turban
En man vid namn gud, och far till alla barn
Mannen vid horisonten som höll min hand
Han med brinnande ögon, och tre stavelser i sitt namn
Vid okänd orkan, han förde mig sakta in
Jag fördes som ett litet barn.
Sakta in i en orkan
Solen lyser på alla barn
Jag är en av dem
Solen glittrar på alla hus
Även mitt hem
Men varför står jag ensam kvar i mörkret sen?
Jag står kvar.
Kommentarer
Trackback
