Han brummar som ett djur,
som du aldrig hört förut,
och en flicka som gråter utan slut. 

En man som spelar fint, på sin fina violin,
han vänder ej ryggen till, men han spelar presis hur han vill. 
En man som plockar snus ur en liten rund figur,
och han dricker sig full tills han står där utan skuld. 

Vi har inte sagt ett ord, vi har inte sagt ett ord. 
Vi har levt i många år, och vi har gått när det blev svårt. 
Som om världen skjutit svar, att vi människor skulden bar. 

En man med sin pistol, en flicka som viol. 
Hon har levt i sin lilla värld, nu så står dem där de är. 
Han pekar skjuter hårt, och hon skriker sig blå...

ÄLSKA MIG, varför kan du inte älska mig. 
Hur ska du försvara dig. Varför kan du inte älska mig? 
Ja, manen han är grå. 

Ja, nätterna de gick, varje liten droppe fick
Ett svar av hans sjut, varje eviga minut. 
Han fick inget svar tillbaks, flickan hängde där i dag. Livet spann och det blev svårt.
Ja, hans hjärta knöt sig hårt.

ÄLSKA MIG, varför kan du inte älska mig. 
Hur ska du försvara dig. Varför kan du inte älska mig?
Ja, manen grät sig blå.