Jaha, lite länge sen jag skrev något kanske?
 Alltså jag är väldigt väldigt lat, och ja, ja ...LAT
Iallafall, så idag ville jag skriva, lixom bara sådär.
Igår läste jag typ någon kommentar av Jennifer lopez bara sådär flasha förbi mig, tänkte aldrig på den fören idag.
Det stog "I can never be a size zero".
Det är rätt helt rätt det hon säger... och nu pratar jag om mig själv.
Hur jag än gör, hur jag än kämpar för att gå ner i vikt, hur mycket jag än går ner i vikt så blir jag inte sådär "smal" jag vill vara.
Jag blir bara benig, ful och trött.
Jag äter ju typ ingenting under dagen, jag typ äter bara grönsaker. Jag kanske går ner i vikt, jag kanske blir lite smalare, men jag blir fulare?
Hur ska jag förklara det? Hur ska jag välja?
Ska jag vara ful? Va utan energi?
Jag märkte idag att jag inte kunde skriva låtar lika bra som bara för två veckor sen. Två veckor sen vägde jag 5 kilo mer, och såg "normal" och frisk ut. Jag vet att jag själv inte är tjock, jag kan inte bli tjock heller...eftersom att jag aldrig skulle kunna tillåta mig själv det.Jag menar jag är aldrig nöjd ändå, jag vill nog nå "size zero" fast det igentligen inte går för mig.
Jag kan inte gå ner i vikt utan att tappa livsgnistan, det går inte.
Jag måste väga de dära 5 kilorna för att kunna göra det jag vill i mitt liv.
Annars kommer jag ingenstans, annars blir jag sjuk igen...annars förlorar jag mig själv.
Det kan jag inte tillåta igen, det kan jag inte...dags att inse I can never be a size zero, but I can be a size me!
Jag ska alltså inte strida efter något jag aldrig skulle må bra av, jag ska strida efter att vara mig själv.
Jag citerar Cristina aguilera "I am beautiful"