Jaha, idag så har man ju sett en skräckfilm, som verkligen var läskig. Alltså den var verkligen obehaglig, inget man själv skulle kunna tänka sig.
Jag tänker inte förklara filmen idag, för då kommer jag inte kunna sova...
Den heter The eye med Jessica Alba, jätte bra film faktiskt!

Jag är inte rädd direkt, faktiskt inte jag kände bara obehag av filmen vi såg. Ingen rädsla av bågot slag.
Det var som om det filmen handla om skulle vara sant, som om det alltid var en död som vila bakom hörnet.

Vad är rädsla? Det finns miljoner sorters av rädsla, eller?
Eller gör det det? Eller är allt baserat på osäkerhet?
Tex: När man ska klappa en hund, och man är rädd för hundar så är man ju osäker på att den ska bita en. Man är ju inte säker på att den ska bita en, utan att man är ju bara helt och håller osäker på om den ska det eller inte. Sen tex: när man ser en film (jasomvigjorde) så blir man ju rädd och osäker av att man vet inte om det verkligen kan vara sant, att det som händer kan hända på riktigt. Eller att man aldrig riktigt kan veta vad som kommer hända i filmen om man inte har sett den innan. Osäkerhet, det är vad de flesta människor är rädda för.
När jag står på scen känner jag mig otroligt säker, den mest säkraste i världen. Jag är den jag är på scen, även om jag spelar teater, så är jag mig själv. Jag hör hemma på scenen, medans några verkligen hatar scenen. Fast att de är jätte säkra i verkligheten, medans då jag är helt jävla osäker i verkligheten.

Jag är alltså rädd för verkligheten, som är det dummaste jag någonsin kan vara rädd för är livet!
Det är något man ska ta tag i! Verkligen, men nu ska jag inte skriva mer. Godnatt