Jag sprang efter vinden, den flög förbi.
Jag sprang för att hinna med den, men jag hittade den ej.
Det var som om den gömde sig för mig.
Ibland kunde jag höra den flyga förbi, men den sade aldrig hej.
Istället för att få vindpussar, fick jag stenkast.
Istället för färger i vinden, fick jag ett svartvitt mönster slängt på min stolta mast.
Jag öppnade fönster, öppnade hjärtan..den flög bara förbi och orsakade smärta.


Jag öppnade fönster jag öppnade hjärtan, den flög bara förbi och orsakade smärta.

Jag såg dig en illa blick, den kom snabbt förbi.
Den sekunden kändes det som dem blev vi.
Jag blev glömd efter fem sekunders minut, jag önskade att vinden blåste sönder tillslut.
Du hade mig i stormen, du hade mig hårt, efter den lagt sig blev det svårt.
Jag tittade på den vindande tupp som visa vart du var, jag öppnade fönstret för att se om du var kvar.

Jag öppnade fönster jag öppnade hjärtan, den flög bara förbi och orsakade smärta.
Jag öppnade minnen för att kunna lätta.


Jag ser ljuset av solen och de stilla träden vid marken och uppe på jorden.
Du var borta, helt försvunnen en dag, det blev nästan som att du blev jag.
Du var den som sprang efter den tysta vindens sus, jag var den som flög förbi och släckte allt ditt ljus.
Du öppnade fönster öppnade hjärtan, jag flög förbi och orsakade smärtan.
Vinden log, och skrattade om leken. Han visslade en sång om att vända på steken.

Jag öppnade fönster jag öppnade hjärtan, den flög bara förbi och orsakade smärta.