Jag tittar mig runt, jag tittar mig runt och jag ser alla karaktärer jag vill vara.
Jag ser de här karaktärerna som är runt omkring, jag ser folk som kan bli något. Människor som vet vad de är för något.Jag tittar runt och lyssnar på folk, jag hör om deras drömmar, jag lyssnar till deras tankar.
Jag hör vilka karaktärer de vill vara.
Ja, ibland känns det som om jag bara är en iaktagare, någon som bara finns där, utan karaktär.
Det är så enkelt för mig att se igenom någons perspektiv.
Jag kan tänka mig folks liv som en film, små klipp som kommer upp.
Jag ser små klipp om vilka och vad ni är. Jag dömmer inte utan jag drömmer er.
Jag får reda på en flickas hemlighet, som är mörk och som är hård.
Så lik min, men ändå har hon mer karaktär än jag. Hon lever upp till sin karaktär.
Hon visar sig vara djup, hård och tuff. Hon visar sig vara smart, kreativ och helt utanför mina fält.
Hon har en känsla i vad hon gör som jag själv inte har.

Ibland ser jag en annan människa, en flicka som också berättar sina hemligheter.
Enligt mig inte alls djupa inte alls hårda, men ändå har hon mer karaktär.
Flickan lever upp till den karaktären.
Om man inte vet vilken karaktär man är? Hur lever man upp till det då?
En person sa till mig en gång att det kändes som om hon levde utanför sig själv, att hon levde igenom alla andra, att hon kunde se på sig själv som  en annan person. Nu förstår jag vad hon menar.
Att det känns om om man inte är där, att man inte är viktig utan, att man bara står där.
Karaktärer är svåra att göra, svåra att hitta. Fast jag kan se så många olika och fortfarande så har jag ingen.
Ibland får det mig att vika lite på de tankar jag har, alla måste ju ha en karaktär.
Fast då upptäcker jag mig själv studera andras karaktärer, samtidigt som jag inte kan hitta min egen. Så det måste ju ändå göra mig till en expert, och om en expert inte hittar sin egen har den en då?

Komplicerat är ett ord jag kan beskriva den här texten med.
Kompicerat är ett ord för mina tankar.Ska man leva för att hitta karaktären?Eller lever du får att leva en karaktär?
Ibland önskar jag att jag var den som var mörk och djup, eller att jag var den som ljus och tydlig.
Jag antar att min karaktär är karaktär lös. Om man nu får kalla den det!