Alla vill ju vara bäääääst? Eller alla vill ju verkligen vara något, vara störst, vara bäst?
Fast om man bara är okey? Hur okey är det?
Ibland är man bara okey...inte allt man skapar kan vara ett mästerverk...eller kan det det?
Eller måste något vara okey innan det blir bäst?
Jag vet inte? Fast är det verkligen fel att vara okey? Jag vet inte...jobbigt att tänka så..för mig känns det som om att man är okey...så är det nästan värre än att vara dålig. 
Sån är jag i allt...jag måste antingen vara jätteglad eller jätteledsen..eller mega trött...eller jättepigg. 
Det finns inget okey stadium i mitt liv.
Jobbigt.(om ni undrar varför jag filosoferar så himla mycket är för att jag måste det känns det som)