Det är surt.

Ingenting verkar vara som de förut.
Mödrar blir runt femton till sexton  år.
Oh livet flyter och bara tvåtusen år har gått.  
Åh människan lyder, och solen lyser ej glatt som vi trott. 
Tiden den svalkar sin tomma grav, och de fula som ingenting ville ha. 
Människan dödar, och sen begravs av andra människor...som jag. 

Ja det är surt när människan aldrig förstår.
Ja det är surt, att allt är så svårt. 
Det gör ont, och det svider så hårt och det måste vi inse. 
Ja det är surt när människan aldrig förstår.Ja, det är surt när människan drar ifrån.

Du kanske slog dig en signal, efter du tog ett andetag.
Ditt hjärta brast, och du slog dig fast till himmelens portal. 
Men du var ej där, du var fast under människans smutsiga atmosfär. 

Ja det är surt när människan aldrig förstår.
Ja det är surt, att allt är så svårt. 
Det gör ont, och det svider så hårt och det måste vi inse. 
Ja det är surt när människan aldrig förstår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0